Igår var jag på föräldramöte, ett lite extrainkallat möte för att lösa "situationen" i dotter X klass.
Jag hade ganska höga förhoppningar men det visade sig snart att vi inte skulle diskutera speciella händelser eller personer på det här mötet - så det slutade med att vi inte diskuterade något vettigt alls.
Och givetvis löste sig heller inga problem.
Hur skulle det kunna göra det när 90% av alla som satt där inte visste varför de satt där och vi inte skulle diskutera varför de satt där heller...
Fascinerande är det när folk sitter och blåljuger och säger att de inte har en ANING om några problem i klassen när jag mycket väl vet att personen i fråga har blivit uppringd av läraren för att dennes barn bland annat tejpat ihop dotter X så att hon inte kunde röra sig och därefter stått och petat henne i ögonen så att några andra skulle få sig ett gott skratt - för det var ju kul ju!
Speciellt för dotter X.
Jag kan bara inse att jag har gjort vad jag kunnat, men det kommer inte att bli bättre.
För att rädda det som finns kvar av dotter X självförtroende så får jag helt enkelt flytta henne till en annan skola.
Dotter X vill ju gärna vara kompis med de här "tuffa" tjejerna, det gör ju bara det hela ännu svårare. Så i veckan var hon hemma hos en av dem och de gick bland annat ut på Facebook. När dotter X gick hem låg antagligen dotter X inloggningsuppgifter kvar i "kompisens" dator så hon gick in på Facebook i dotter X namn och skrev en massa dumheter, både i statusfält och i chatt till dotter X andra kompisar och släktingar. Det var när vi andra såg dotter X status på Facebook som vi började undra.
Självklart bytte hon lösen men man inser ju att man är sårbar på många fler sätt idag, än vad man var när till exempel jag var liten.
Det fick vi ytterligare ett obehagligt bevis på igår, men den här gången var det storasyster som drabbades.
Dotter Y var osams med en tjej i hennes klass.
Faktum är att hon inte ens visste vad hon hade gjort, men plötsligt så var den här tjejen arg på dotter Y.
Sånt händer ju hela tiden och brukar ju blåsa över ganska snabbt.
Om det inte vore för att den här kompisen gick ut på Facebook där hon skrev något om hur ledsen hon kände sig och snabbt svarade hennes kompisar.
Nu är det tyvärr så att den här kompisen hade kompisar som var äldre, kriminella och allmänt otrevliga (min åsikt...). Och en kille skrev: SLÅ NER DOTTER Y (nämnd med både för- och efternamn)... osv och ytterligare en kille höll med om det här. På sin presentationsbild hade killen en kniv i handen.
Det är ju ett hot så tydligt som det kan bli.
Dotter Y fick syn på det här två minuter innan jag skulle gå på Dotter X föräldramöte och hon var helt förtvivlad. Tankarna snurrade i mitt huvud och jag tänkte att när jag kommer hem ska jag skriva ut hela konversationen och polisanmäla det hela.
Jag känner verkligen inte en enda människa som är snällare än Dotter Y, hon ställer verkligen alltid upp för alla, så det här är så elakt och ondsint att jag blir alldeles rädd.
När jag kom hem från föräldramötet var givetvis hela inlägget raderat.
Någon med lite mer intelligens än den här killen hade väl uppmärksammat hotet och raderat det.
Så jag kunde inte skriva ut det, och trots att vi alla såg det så kommer det aldrig att gå att bevisa.
Men inom dotter Y ligger ju hotet kvar.
Så jag sa till dotter Y att hon skulle ringa upp den här kompisen och kräva att hon talar om vad det är hon har gjort, som gjort henne så arg. Och om hon inte ville berätta det så skulle hon ändå bli tvungen att ta det eftersom vi tänker polisanmäla hela händelsen och då skulle hon ändå kallas som vittne.
Hon ringde och kompisen bad om ursäkt men kunde fortfarande inte förklara ordentligt varför hon blivit arg. Saken är utagerad - mellan dotter Y och kompisen - men frågan är om de här killarna vet det, eller ens bryr sig om det? Och om det sen finns andra killar som vill imponera på den här killen så har han ju ett givet mål, kan det bli bättre?
Jag har ringt dotter Y lärares telefonsvarare och sagt att dotter Y inte kommer till skolan idag och att jag behöver prata med henne. Jag väntar fortfarande på att hon ska ringa tillbaka och sen får vi gå vidare därifrån.
Ja, vissa dagar är det inte lätt att vara mamma eller ens människa.
Det är läskigt att tänka tanken att någon skulle slå ner dotter Y.
För mig är det jättesvårt att säga hur allvarligt det hotet är eftersom jag inte har en aning om vilka de här killarna är.
Men frågan är om dotter Y någonsin kommer att våga gå själv på stan igen, i väntan på bussen osv.
Jag trodde att det var sånt här vi skulle slippa när vi flyttade "ut på landet" med barnen.
Du skall kräva ett möte med läraren och rektor och tala om för dem att dom är skyldiga att greppa det här. Du kan kolla upp den här adressen:
SvaraRaderahttp://www.barnombudsmannen.se/Adfinity.aspx?pageid=3667
Och, ge inte upp, du står inte ensam
Nej, vi är många som står på er sida.
SvaraRaderaJag har ju pratat med dig i telefon idag och du vet att stödet är 110 procent. Tusen kramar till er alla.
Men kära värld, det är ju skrämmande !! Usch vet verkligen hur mobbing är av egen erfarenhet... Hoppas att det löser sig och STÅ på er, var jobbiga, tjata, härja och re till detta är löst...Man kan inte vara för jobbig när det gäller sitt barn och deras behov.// Magdalena
SvaraRaderaTusen Tack alla! Ni är gulliga. Stöd behöver man verkligen! Kram
SvaraRaderaUsch och fy, jag kan inte ens komma i närheten av att veta vad dina döttrar och du går igenom men det låter fruktansvärt. Hoppas verkligen att skolan (rektor, lärare och andra föräldrar) tar detta på allvar. Stor kram
SvaraRaderaKom av en händelse att läsa ett modigt blogginlägg från en förtvivlad mamma om livet i Kristdala skola som gjorde mig mycket upprörd. Trodde att den sociala kontrollen skulle vara så stor i en liten ort att sådant inte skulle behöva hända. Nu sällar sig ytterligare ett antal föräldrar till de som likt de tre aporna varken vill se, prata eller höra om den ondska som finns. Och som i sin grymmaste form drabbar barn som inte kan försvara sig mot mobbning. Lärarna duckar trots att dom vet att dom har en plikt att agera. Föräldrar som generat vänder sig om trots att dom antagligen är klart medvetna att deras små ljuvliga telningar bär på en liten djävul. Skall det vara så svårt att stå upp för det man gjort, be om förlåtelse och se till att man kan gå vidare. Tydligen inte. Då finns det bara en sak att säga till föräldrarna i berörda klasser. Skäms! Skäms tusenfalt!
SvaraRaderaDet stod i en artikel i DN för inte så länge sen att de flesta på ett jobb väljer att inte 'se' eller ställa upp för en arbetskamrat som har det jobbigt eller mobbas.
SvaraRaderaTyvärr så är det nog så att lärarana är kompis med många i ett litet samhälle och vill inte stöta sig med någon för då kommer kanske dom eller deras barn hamna där dina barn är idag.
Att bo på landet är nästan värre än att bo i stan när man blir utsatt för mobbing.
I stan finns ett större och säkrare nätverk i dessa frågor, medans kretsen i ett litet samhälle är så tät, så att vara utomstående har svårt att ta sig in.
Jag hoppas att allt löser sig för båda dina barn, och kanske att du behöver prata med dem om att de tuffa inte alltid är de bästa kompisarna utan faktiskt de som inte syns och hörs lika mycket. De brukar vara riktiga vänner
Vad arg jag blir när jag läser detta. Det är så fruktansvärt. Men som alla kloka inlägg säger: du är inte ensam och det går att gå vidare med detta. Skolorna har en plikt att se till att mobbning inte sker och det finns fall där föräldrar och barn har stämt skolan coh fått skadestånd. Otroligt att de kan ha ett möte utan att prata om det viktiga.
SvaraRaderaInstämmer helt med Annika: de som kallas tuffa visar sig oftast vara de mest ointressanta.
Vi hörs snart.
Kram Caroline
Det var det värsta jag läst! Vad har hänt med lilla Kristdala och folket där? Finns bara en sak, precis som Göran skrev.Anmäl! Allt och alla! Skolan som inte svarar upp, gå vidare till högsta ansvarberörda, inlägget på FB som ni alla såg, anmäl till polisen, dom hittar även sånt som är suddat.Ett sådant hot får inte nonchaleras, polisen måste veta.
SvaraRaderaOch föräldrar i Kristdala, ja,dom ska väl inte bara slinka undan!Dom måste väl också ha ett ansvar!? Rektorn har ju sin chef ha Oskarshamn som får ta tag i detta.Jättestyrkekramar till dig och flickorna!!