Onsdagens bilder

Jag skulle ha haft en möte idag som avbokades i sista stund så jag blev helt plötsligt ledig!

Det tackar jag aldrig nej till för det finns alltid något som behöver göras här hemma.

Som att ställa ut balkongmöblerna... Och sätta sig i solen på balkongen och njuta av hur fint det blev och prata i telefonen med världens bästa vän ett litet tag.

Och så hann jag måla klart taket i trapprummet!

Ni ser ju att det gick åt mycket musik för att hålla humöret uppe när jag målade, timme efter timme...

Så det var ju bra med den här dagen.

Jag fick stryka flera punkter på min väldigt långa Att-Göra-Lista...

Lite blommor till trappen...

Och rabatten! Visst är de här tulpanerna vackra?!

Jag älskar dem!

Och det japanska körsbärsträdet jag köpte förra året står i full blom!

Jösses så vackert det är ute just nu!

Det är bara att passa på och njuta!

Mitt i vardagen

Vissa veckor är väldigt fulltecknade med stort och smått och det här är en sån vecka...

Mycket på kontoret och sen är det läkarbesök, sjukgymnastik och annat smått och gott.

Idag var det dags för Angelica att börja sin sjukgymnastik för att öva upp sin brutna arm igen.

Efter det lilla äventyret så åkte vi ut till havet vid Gunnarsö.

Det är en så otroligt skön plats att vara på.

Är man stressad eller full av tankar så är det hit man ska åka!

Det är som att alla bekymmer blåser bort...

Två glada tjejer som konstaterade att vattnet är en smula kyligt...

Men det var flera som badade (dock ingen av oss)...

Mina stora tjejer!

Jag hade inte kameran med mig och min mobiltelefon var tom på batteri och det är otroligt retfullt när man är van att fotografera allt man gör... 

Så jag lånar Emelies och Alexandras mobilbilder!

Jag ska ta med mig en kanna kaffe nästa gång jag åker hit och lägga mig på en klippa riktigt länge.

Målarkläder hela dagen lång!

Vi skulle ha målat taket idag, men det var ju alldeles underbart väder ute så vi passade på att måla ladan istället. Det finns ju alltid att göra här hemma så vill man vara ute så finns det att göra där också...

Tack och lov kanske man skulle säga, för jag ÄLSKAR att hålla på och fixa & måla etc.

Alltså är det inte ett dugg synd om mig när jag jobbar på med sånt här, för jag tycker att det är kul!

Självklart är en lada lite för stor för att det ska vara kul hela tiden, men då är det ju tur att vi är många...

Och att det är så otroligt vackert ute just nu att det är en ren fröjd att stå ute i solen hela dagen lång!

Och lilla Elsa fick en "godis-krans" (enligt henne) i håret!

Vilken sommartjej!

Emelie är en mästare på kransar.

En sån där nyttig dag...

Snickarna kom redan vid sju i morse för de skulle byta vindsluckan och innertaket i trapprummet.

Vi ville ha pärlspont istället för de takpapp som det var innan.

Vi tömde rummet igår och nu när det är tomt så blir man ju sugen på att göra om lite innan man ställer tillbaka möblerna.

Under tiden som snickarna höll på uppe så städade jag köket.

Bestämde mig för att göra ordning på djupet i alla skåp och lådor.

Så att jag kan spara lite tid på att slippa springa och leta efter saker.

Skönt när det är klart!

Rengjorde till och med diskmaskinen invändigt, det får jag ju erkänna att det inte sker varje vecka...

Och så hann jag baka Kardemummaskorpor också.

Taket färdiglagt! Nu återstår bara att måla det vitt... 

Men innan man kan börja måla ska alla kvistar lackas med Kvistlack. Två gånger.

Ett evighetsjobb...

Men nu när vindsluckan är på plats, med stege i, så är det jättelätt att kliva upp på vinden.

Faktum är att jag aldrig har varit här uppe förut...

Inget spännande här uppe, bara isolering.

Jag hämtade andan ute på balkongen då och då, mellan allt lackande...

Himla skönt uppe på balkongen, måste nog skaffa några möbler hit!

Ja, det var min dag det!

Ny kamera!

Min "lilla röda" har kommit hem till mig nu!

Olympus Tough-3000 som jag ska fota under vattnet med i Grekland...

Det går ju knappast att ta sig ner under vattnet nu så jag kan inte direkt prova om jag inte fotar i badkaret vilket jag inte känner någon större lust till...

Men den nya kameran fick följa med ut i snökaoset på min morgonpromenad i morse i alla fall. En stor poäng att ha en kamera som lätt glider ner i fickan i jämförelse med min stora systemkamera.

Funderade ett tag på om jag skulle kolla undervattenslivet i bäcken... men fegade ur.

Inte kan man väl trycka ner sin kamera här???

Det känns lite läskigt, men någon gång måste jag ju prova!

Det här vädret behöver jag ju nästan inte kommentera...

Det är vad det är, julstämning i maj.

Vi tar väl fram lite pepparkakor och glögg och kryper upp i soffan igen...

Lilla fågel blå

En liten fågel, som sjöng jättefint, följde mig hela tiden när jag var ute i Skinshult för att vänta på en värderingsman idag.

Jag kunde inte annat än att stanna upp och lyssna på den.

Och när jag stod där i det gröna gräset och såg upp mot fågeln så började det snöa. 

Stora, vackra flingor som föll som tårar.

Och jag kom att tänka på den där gamla låten "Lilla fågel blå" som jag lyssnade på 1993.

Det kallas himlen och jag
har aldrig varit där
Men när jag ser på alla stjärnor över
himlen
så önskar jag att du var här
Du var så poetisk
och nu går du i en annan värld
Och jag kan bara säga

Kom tillbaks
Den här världen är så underbar
Kom tillbaks
Hela världen var så underbar
Och det kunde lika gärna varit jag
Lilla Fågel Blå

Tillbaka i vardagen...

Nu är påsklovet slut.

Igår kväll när jag hjälpte Angelica att tvätta håret (vilket är jättekrångligt med gipsad arm) så upptäckte jag att hennes hål i örat hade inflammerats. På baksidan av örat var det både varigt, blodigt och svullet. Stackaren! Hon klagar verkligen aldrig! Jag tänkte plocka bort örhänget så att det fick läka men det gick inte. Ploppen till örhänget (låset) hade åkt in i köttet och hon hade så ont när man rörde vid det att vi inte lyckades plocka bort örhänget. Efter låååång tid med försök på försök och många tips och idéer provade så gav vi upp.

Så i morse när jag skjutsade George till magnetröntgen i Västervik så tog jag med mig Angelica och medan George röntgades så gick jag in på akuten och log snällt (för jag insåg ju själv också att det här nog inte egentligen är ett fall för akuten men jag ser ju hellre att en duktig kirurg karvar i hennes öra än en halvt ointresserad läkare på en vårdcentral...).

Många försök även här, först med sjuksköterskor och sen med läkare och sen skickades hon vidare till öronkliniken där hon fick "operera" bort örhänget under lokalbedövning.

Hon hade så otroligt ont (innan bedövningen) och var jätterädd att någon skulle röra örat så varje ny person hon fick träffa på sjukhuset talade hon om för att hon hade faktiskt jätteont om man rörde vid örat och att hon faktiskt ville ha bedövning.

Nu återstår bara att häva inflammationen, men det är ju mycket enklare utan ett örhänge i hålet...

På torsdag får hon ta bort gipset på armen så snart är hon hel igen!