Skogspromenader

Det är som valium för mig.

När alla barnen kommit iväg till skolan, och innan jag kör ner till kontoret, så tar jag en promenad ut i skogen. Jag kan nästan känna lugnet sprida sig i kroppen när jag kliver in i skogen och bara hör fågelkvitter och träd som vajar i vinden.

Vilken lyx det är!

Idag åkte jag in till stan för att hämta upp Emelie i hennes skola och köra henne in till tandregleringen som hon skulle vara på 10:30. När vi satt i väntrummet kom den snälla sköterskan och sa: 

Men HEJ Emelie! Men... När ska du vara här?

Jag fick en svag känsla av att någonting kanske inte stämde här och drog upp telefonen lite diskret ur fickan, visst fick väl jag ett sms med meddelande om tandläkartiden? 

15:20 skulle hon vara där. Så bra att vi var ute i tid då... 4 timmar och 50 minuter tidiga bara, det är väl inget att göra sån affär av...

Nej så klart körde jag tillbaka Emelie till skolan och åkte hem och bytte barn, för Angelica skulle på sjukgymnastiken på eftermiddagen.

Inte konstigt att man blandar ihop allting, det är ju läkar- och tandläkartider precis hela tiden! 

Ellen & Angelica i väntan på sjukgymnastiken. Som vi kom till i helt rätt tid, med rätt barn dessutom!

Jag upphör aldrig att förvåna!