Att känna tacksamhet är det enda sättet att bli lycklig på!
Jag tycker att de flesta är dåliga på att uppskatta det vi har, vi strävar hela tiden efter något annat eller något bättre eller något mer som kanske inte ens existerar.
Att vakna på morgonen och se solen skina in genom gardinerna och veta att mina barn sover tryggt i sina sängar och George sover bredvid. Vi är friska och vi har det bra! Vi behöver aldrig vara hungriga, aldrig frysa eller oroa oss för egentligen någonting!
Om någonting av det jag har omkring mig idag skulle ryckas ifrån mig så skulle jag inse hur mycket det betydde för mig. Därför stannar jag upp idag och uppskattar det.
Jag tycker att du ska göra likadant.
Ibland drunknar man i alla "måsten" och det är som att man inte ser varandra hemma längre.
Ibland glömmer man nästan bort att prata med varandra och fråga hur det är!
För man ska förhöra läxor, laga mat, städa upp, sätta på en torktumlare, sortera strumpor och packa gympapåsar och när man är färdig med alla måsten så fastnar man vid datorn eller teven.
Istället för att ta tillvara på den tid tillsammans som vi har här och nu!
För vi vet ju ingenting om morgondagen.
"Ett hjärta utan tacksamhet är som ett ljus utan veke. Det brinner inte."
Det är klart att man ska vara tacksam. Tänk att det verkligen behövs att man påminner varandra om det! Det vore ju så självklart. Men är det inte det vet jag.
SvaraRaderaJag vet också, att när man råkar ut för någon tråkigt, som en förlust av en älskad person, då blir man extra medveten om vad tacksamhet vill säga. Jag kan mitt i min sorg ändå känna tacksamhet för att jag fick lära känna och leva med min Jan i 20 år. Tacksam för mina barn och barnbarn, som alla är guld värda.
Tänk på det alla ni som tycker vardagen är jobbig. Uppskatta de ni har närmast, saker händer när man minst anar det.
Natten som var sov Elina hos mormor, mina barn brukar inte sova borta så där jätte ofta, så innan ja skulle gå och lägga mej gick ja in i hennes rum för att ja saknade henne lite :) , såg hennes lilla tomma säng. Tårarna kom, men ja kände en väldig tacksamhet för att hon "bara" var hos mormor 200 m bort typ !! man har extremt mycket att vara tacksam över, tyvärr inser man inte allt förrens det kanske är försent ! // Magdalena
SvaraRaderaDu har så rätt Charlotte. Jag är så tacksam att jag har min dotter och son. Jag är tacksam att min knöl låg väldigt ytligt så jag märkte den och inte lät den sprida sig. Jag är tacksam för varenda dag jag vaknar och har ytterligare en dag. Regn eller sol spelar mindre roll. Jag är tacksam för allt stöd jag får.
SvaraRaderaAtt få en diagnos är inte världens ände, man får ta en dag i taget och njuta istället för att gnälla. Saker kan vara frustrerande, men allt är överkomligt.
Tack för initiativet om att blogga om tacksamhet. Det får en att fundera lite.
Varm kram