Tröst

Jag står på stranden en tidig sommarmorgon.

Jag ser hur en segelbåt breder ut sina segel

och styr mot havet.

Jag står och tittar efter båten tills den försvinner i horisonten.

Någon vid min sida säger: Nu är den borta!

Men jag svarar: Borta nej!

Det är bara vi som förlorat den ur sikte.

Båten finns kvar bortom vår horisont.

I samma ögonblick som vi säger:

Nu är den borta.

Då tar andra röster vid och säger:

Nu kommer den

De här raderna lästes upp på pappas begravning, och de ger mig tröst.