onsdag 16 juni 2010

Ett halvår

Idag är det ett halvt år sen jag pratade med pappa sist.
Det känns som flera, flera år.
Jag hade ingen aning om den OÄNDLIGA EVIGHET som slog ner mig totalt när pappa gick bort.

3 kommentarer:

  1. Kommer ihåg när vi i början fick veta att din pappa blivit allvarligt sjuk. Vi skickade ett kort och skrev lite grand om var vi bodde och att han var välkommen att komma på besök när han blev bättre.

    Han skrev tillbaka ett sådant fint brev till oss och talade om att det hade alltid varit hans dröm att besöka Nashville...

    Nashville är ju ett Mecca om man är en musiker. Vi har upptäckt att även de som inte är det tycker om att komma hit.
    L&R i TN

    SvaraRadera
  2. Ja det var synd att han inte åkte iväg då när han fortfarande kunde.
    Resan till USA som vi gjorde 1979 betydde otroligt mycket för honom, det har jag insett nu när jag har gått igenom hans saker.
    Nashville var ju en dröm för honom. Så otroligt synd att han inte kom iväg & hälsade på er.
    Jag vet att han blev otroligt glad för ert kort och även för kontakterna han hade med Lisa.

    SvaraRadera